Hemma hos EM

Det är söndagkväll och vi befinner oss i v.27. Eller rättare sagt 26+3.

Det är nu jag tänker på hur fort tiden går, man hinner knappt med!

Tidigare idag ramade vi in ultraljudsbilderna och hängde upp på väggen.

Så nu ser vi vårat lillhjärta det sista vi gör innan vi somnar, och det första vi ser då vi vaknar. Så underbart!

Det är helt otroligt att det snart är 10 veckor sedan vi var där på specialist mödravården och fick de vårat lilla skrutt för första gången.

 

Vi har gjort två ultraljud. Det första fick vi göra då vi trodde att vi var i v.18, men det visade sig under ultraljudet att vi var i 17+3 och det var även då vårat BF-datum fastställdes. 29/7 beräknas vårat hjärta att komma.

Under ultraljudet hade vi en fantastisk barnmorska som lugnt gick igenom alla delar som ett ultraljud brukar ta upp. Vi fick se det lilla hjärtat picka på i full fart, vi fick se hjärtkammarna och blodtillförseln till hjärtat som fungerade precis som det skulle. Vi fick de våran lilla älskling suga på tummen, dricka fostervatten och ett tag såg det ut som att den vinkade till oss.

Det var nog inte förrän då jag verkligen förstod att det var ett litet liv som växte inuti mig. Det blev så verkligt då allting visades på teveskärmen framför oss.

Under det första ultraljudet kunde barnmorskan se att allting såg ut precis som det skulle. Däremot kunde hon inte se alla huvudets proportioner då vi dels inte var lika långt gångna som vi trott, samt att den lilla där inne blygt gömde undan bakhuvudet. Då bestämdes det att vi skulle komma tillbaka två veckor senare och göra ett nytt ultraljud. Detta såg vi som en enorm bonus, vi skulle få se vårat hjärta igen! Det är en enorm lyckovinst! :)

 

Två veckor senare var vi där igen, med en ny barnmorska som var minst lika bra. Han visade än en gång alla delar som ett ultraljud tar upp och han stannade upp flera gånger och förklarade för oss vad vi såg framför oss. För ett ovant öga är det olika nyanser av vitt, grått och svart. De gör ett enormt jobb de som arbetar med detta och kan se alla delar och eventuella avvikelser på de små livet i magarna. All eloge till dem! :)

Än en gång såg allt bra ut och vi kunde lättad åka därifrån i vetskapen att våran lilla där inne växer så att det knakar och mår toppenbra!

 

Som sagt, veckorna rullar på och det är inte allt för många veckor kvar tills den här familjen utökas. Jag njuter av varje sekund, och varje spark gör mig medveten om vad som väntar. Älskade lilla barn, som vi längtar efter dig! <3